There is something rotten in the state of Norway

Dagen har varit genomsnittlig. Funderade till och med på om jag skulle droppa hela den här blog grejen och bara konstatera att detta är ytterligare en av raden projekt som jag drar igång och bara i bästa fall gör halvfärdigt. På detta läggs sedan att NATO valt, med United States of America i spetsen *trumpetfamfar*, att lägga ett "informellt möte" mitt i centrala Oslo med trafik kaos som följd. Inte så genomsnittligt kanske men däremot förlängde det den tid jag la på att komma till jobbet vilket i sin tur inte direkt höjde min moral och lust att nedteckna mina upplevelser.

Men så kom det. På väg hem från jobbet på en fullsmackad buss (jag vill bestämt ge det "informella mötet" skulden för detta) där man stod så nära personen bredvid att man kanske inte kunde se men väl lukta vad person bredvid ätit under dagen. Norges vänligaste busschaufför och dessutom omedveten om det tror jag. I stället för att använda bussen förinspelade meddelanden och ständigt med ett leende annonserades varje hållplats ut med ett tveksamt "eeehhm" i början. Och jag fick känslan av att han kanske inte riktigt visste var han var, vart han skulle och allra minst hur i hela friden han skulle komma dit. Samtidigt tänkandes att så länge alla i bussen trivs så spelar det inte så stor roll och ropar då ut en uppmaning till medpassagerarna att ge plats åt nya passagerare med frasen; Träng ihop er och visa lite kärlek.

Senare, nedsjunken i soffan framför TVn, tittande på Dagsrevyen (läs Aktuellt om du är svenne) slogs sista spiken i kistan för minsta tvivel att övriga Norge ogillar och föraktar allt som kommer från Bergen, detta inklusive Bergensare, å det grövsta. Jag gillar i alla fall denna konspirationsteori och gläder mig för alla bevis jag hittar för att styrka den. Ungefär som min fascination av att Norge förmodligen inte varit något speciellt att tala om om det inte hade varit för allt som vi Svenskar har bidragit med sedan den svensk-norska unionstiden för Norges ve och väl. Som till exempel att Stortinget er ritat av den svenska 1800-tals arkitekten Emil Victor Langlet och att de varje år stolt firar sin nationaldag på Karl Johan, uppkallad efter en svensk kung; den så väl bekante Jean-Baptiste Bernadotte(les kung Karl Johan vhis du er Norman).

Nåja, tillbaka till den sista spiken eller den ultimata dissen. På Dagsrevyen meddelades att folk i bergen under morgonen idag känt hur en odör spred sig i stan. Efter ytterligare undersökningar så hade den "kloak og kattbers" liknande lukten spridit sig över i princip hela västkusten. Detta illustrerades mycket visuellt på en karta med en halvt genomskinlig, grönskimrande halvcirkel som sträckte sig från kusten in mot Hardangervidda med Bergen i epicentrum. Den norska pressen gav alltså skulden för detta på Bergen. Inte bara visuellt i kartor utan också brutalt verbalt genom att basunera ut att Bergensarna förpestar stora delar av Västlandet med dritlukt. De sista sekunderna i inslaget ägnades åt att det för sex dagar sedan skett ett stort läckage i Edinburghs kloaksystem vilket i rättvisans namn kunde vara en del av förklaringen och att Bergensarna förmodligen inte bar hela skulden för det obehag som befolkningen på västkusten upplevt under dagen.

Detta är vad jag kallar humor.

Detta inslag påminde mig också om att jag trivs bra här i Olso. Även de dagar som jag inte kan spä på mina konspirationsteorier kan jag ha kul av att bara lyssna på norska hela dagen. Sug bara på den norska ordet för marulk, bredflabb.

West coast reeks.

Note to self: Trakassera Christian och Tore imorgon för att de luktar illa.

Persbrandt in Oslo is open for the public

Så börjar det.... En tanke tar from.... Visioner om stordåd, en önskan om att delta i ett större sammanhang. Att få dela sina upplevelser med omvärlden och skapa historia. Det finns ingen ände på möjligheterna och bara tanken på dessa möjligheter skulle med lätthet framkalla skrivkramp hos även den bästa av berättare.

Jag deklarerar därför: Jag sjunger som jag vill!

Det här är min blog. Den kommer inte att ge svar på livets stora gåtor och mysterier utan vara dedicerad livets mindre spektakulära händelser och vardagens små iakttagelser. Det räknas som tillräckligt högt flygande planer i min bok, om det som skrivs i denna blog ens kan tas på allvar.

Så jag förklarar härmed Persbrandt in Oslo öppen för allmänheten.

Hjärtligt välkomna.



P.S.
Titeln kommer att ge sig med tiden.